Introduktion till slagrutekonsten
Bakgrundsteori
|
Bilden visar slagrutemän som söker efter metallfyndigheter med slagruta och kommer ursprungligen från en bok från 1556 av Georg Agricola. |
Att gå med slagruta är en gammal konst. Exakt hur gammal är osäkert, men säkert är att den användes i 1500-talets tyskland för att leta malmfyndigheter i samband med gruvdrift [1]. Även i Sverige så har slagrutan använts i samband med gruvdrift, men om slagrutan kom hit med tyska bergsmän, eller om den fanns här redan tidigare låter jag vara osagt.
Vad är då en slagruta? Traditionellt så är en slagruta en Y-formad klyka av trä, som används genom att man håller den i ändarna och går framåt tills slagrutan reagerar på det man söker efter, genom att spetsen böjs nedåt eller uppåt. Idag finns det mängder med instrument som används på ungefär samma sätt som den traditionella slagrutan, de vanligaste är slagrutor i plast och metall, samt pekare/vinkelpinnar dvs L-formade pinnar i metall. När man pratar om slagrutor i allmänhet så brukar man oftast syfta på alla instrument som kan användas för samma ändamål en traditionell slagruta.
Det är viktigt att poängtera att det inte är slagrutan i sig som reagerar på det man söker efter. Slagrutan är bara ett instrument som vi kan använda för att förstärka svaga reaktioner från vår kroppen. Är man tillräckligt känslig så kan man känna av slagrutefenomen utan slagruta.
Det som de flesta förknippar slagrutan med är vattenletning, och det är också detta som har varit det största praktiska användningsområdet. De flesta äldre grävda brunnar har placerats med hjälp av slagruta, men då man började borra brunnarna så började slagrutan tappa mark. Genom borrningen så kunde man nå helt andra djup än om man grävde brunnarna, så på de flesta platser så kunde man helt enkelt borra tills man fick fram vatten.
Slagrutan används dock fortfarande för att leta vatten, även om den inte spelar en lika stor roll idag som den gjorde förr.
Idag används slagrutan framför allt för att undersöka olika subtila energiformer, som man inte har lyckats mäta med traditionella mätinstrument, och många känner säkert igen begrepp som Currylinjer, Hartmanlinjer och leylinjer med fler. Jordstrålning används som ett samlingsnamn för en del av de energiformer som går att studera med slagruta. Det finns också en andra energiformer som går att mäta med slagruta, som kanske inte riktigt passar in under begreppet jordstrålning, ett exempel är människans "aura".
Olika sorters jordstrålning kan påverka människor, djur och växter på olika sätt. Vad som är bra för en behöver inte vara bra för en annan, och vad som kan vara bra under en kort tid kan vara skadligt om man utsätts för det under en längre tid.
En grundtanke är att man bör undvika att vistas längre tid i starka jordstrålningsfält, och många har säkert hört talas om att man inte bör ha sin säng över en vattenåder eller över ett currykryss.
Jordstrålning stämmer inte in på någon annan känd energiform, det verkar alltså inte röra sig om ett elektromagnetiskt fenomen. Jordstrålning bildar ofta olika slags linjesystem och gitter, som påminner om interferens mönster, så av allt att dömma så är alltså jordstrålning något slags vågfenomen [2].
Det finns mycket skrivet om olika sorters jordstrålning, men den här artikeln syftar främst till att presentera slagrutan, och hur den fungerar, så jag tänker inte gå in närmare på jordstrålning i den här artikeln.
Man kan också använda slagruta för att söka efter dolda föremål, till exempel nedgrävda rör och kablar, eller försvunna föremål eller personer.
I grund och botten så kan vi dela in det vi kan mäta och undersöka med slagruta i två olika klasser. Dels vad vi anser vara rent fysikaliska fenomen, som till exempel nedgrävda kablar, vattenåder, bergssprickor och jordstrålning. Dels egna subjektiva modeller som vi själva skapar. Vill man bestämma djupet på en vattenåder kan man till exempel ställa sig över vattenådern, och tänka sig djupet ner till ådern och projicera detta på marken. Sen går man framåt tills man får utslag med sin slagruta, och kan på så sätt avgöra hur djupt ådern ligger.
Exakt var gränsen går är svårt att säga. Många fenomen som vi arbetar med idag hamnar i en gråzon.
Man kan också diskutera om det egentligen är någon större skillnad. Det skulle ju kunna vara så att de subjektiva fenomenen bara är kortvariga fysikaliska/objektiva fenomen. Om jag projicerar djupet på vattenådern, så kanske någon annan kan mäta den... Det är alltså svårt att dra en definitiv gräns, och det är inte så lätt att avgöra var ett visst fenomen hör hemma.
Praktik
Hur ska man då gå till väga om man vill lära sig att gå med slagruta?
Slagrutor kan som sagt användas till att söka efter många olika saker, den enda skillnaden är att man "ställer in sig" på olika saker då man letar. Om du vill leta efter vattenådror så koncentrerar du dig helt enkelt på vattenådror. Vill du istället leta efter nedrävda kablar, rör etc så koncentrerar du dig på det.
När du väl bestämt dig för vad du ska leta efter, så fattar du din slagruta och går sakta över det område som du vill avsöka, samtidigt som du "ställer in dig", dvs koncentrerar dig på att finna det du söker. Det är mycket viktigt att du inte går för snabbt, eftersom du då inte ger kroppen och slagrutan tid att reagera.
Efter en stunds sökande så får du förhoppningsvis ett utslag, dvs slagrutan böjer sig uppåt eller nedåt; pekarna korsar varandra, alternativt rör sig från varandra. På den plats där du fick utslag ska det du sökte efter finnas. Detta kan ju i vissa fall vara svårt att kontrollera, men om ni är några stycken så kan ni ju prova en i taget (utan att de andra tittar på) och sedan jämföra resultaten.
En liten varning kan dock vara på plats här, det kan nämligen vara ganska svårt att gå med slagruta när det finns för mycket folk runt omkring, speciellt om de är negativt inställda till slagrutefenomenet. Ett annat problem är att det är mycket lätt att lura sig själv när det är många som tittar på. Om man tidigare sett att någon fått utslag på en plats så är det lätt att man själv får utslag där, oavsett om det är ett korrekt resultat eller inte. Detta är ett stort problem och det enda sättet du kan motverka det på är genom ökat självförtroende, vilket du får allteftersom du får mer erfarenhet och lär dig att lita på din förmåga.
Mitt råd är att du provar dig fram ensam i början, prova att leta efter saker som du själv kan kontrollera, t ex nedgrävda rör eller kablar undersök om du får någon regelbundenhet i dina utslag för jordstrålningslinjer. Om du vet om någon gammal brunn som är framtagen med slagruta så är detta ett utmärkt ställe att börja på. I början behöver du inte bekymmra dig för mycket över huruvida du lurar dig själv eller inte, det viktigaste är att du lär dig att lita till dina reaktioner. Överdriven självkritik är bara till skada när du ska lära dig att gå med slagruta, men allt efter som din skicklighet ökar är det viktigt att du bygger upp en så stor objektivitet som möjligt. Optimalt ska du försöka vara helt neutral till dina resultat, om du blir förvånad över dina egna resultat så är det ett tecken på att du är på rätt väg (förhoppningsvis, alternativet är att du har fel... ;-)), det tyder på att du inte låter eventuella förutfattade meningar påverka dina slagruteresultat.
Vill man lära sig att gå med slagruta så är det bästa sättet att gå på en kurs eller liknande. Då får du chansen att lära dig hur man ska använda de olika instrumenten av någon som är mer erfaren än du, och om du trots detta har problem att få slagrutan att fungera på kursen, så är det bara att gå hem och försöka i lugn och ro tills du får kläm på tekniken.
Om du nu på alla sätt försökt att lära dig hantera slagrutan, men ändå inte får några reaktioner så ska du inte ge upp. Det finns många rent tekniska fel som måste elimineras innan du kan få några utslag med slagrutan. Här nedan har jag gjort en liten sammanställning av de vanligaste, samt vad man kan göra för att åtgärda dem. Om du ändå inte lyckas, eller om du behöver ytterligare instruktioner så bör du försöka hitta någon som kan visa dig. Annars så finns det förstås en hel del böcker om slagruteri som man också kan kolla upp. Prova också att växla mellan olika slagrutainstrument, t ex traditionell slagruta och pekare, för att se vad som passar dig bäst.
Du håller slagrutan fel
Mycket vanligt nybörjarfel, speciellt bland de som använder traditionella slagrutor (ej pekare), tänk på att slagrutan måste ha ordentligt med spänning för att kunna ge något utslag. Om du ändå inte får det att fungera så försök hitta någon som kan visa dig, eller försök med pekare istället.Pekarna måste hållas så att de kan röra sig lätt i händerna, försök sedan hitta det läge där de är så instabila att du precis kan gå med dem utan att de vinglar.