Gitter

av Thord Nilsson

Det jag har slagits av hela tiden jag hållit på med slagrutan är hur komplext fenomenet är, nästan varje gång man gör ett nytt prov blir resultatet en överraskning, så det som kommer nu är med största sannolikhet inte hela sanningen, eller ens rätt, men det är förhoppningsvis en bit på vägen mot en bättre förståelse av fenomenet.

Finns det andra mätningar av linjers frekvens som är gjorda med någon större noggrannhet så är jag intresserad av data. Frågor och kommentarer är också välkomna.

Nomenklatur

Då antalet gitternät verkar vara stort så är det på sin plats med med någon slags nomenklatur för att veta vilka nät man pratar om.

I dag verkar man mest tala om Curry och Hartmann, men det talas även om "positiv" Curry och Hartmann. Då det dessutom verkar vara så att nätens frekvens är det mest väldefinerade så bör den ingå i beteckningen.

Jag har här använt en första bokstav H för nät som huvudsakligen går som Hartmann, dvs Ö-V, N-S och C för nät som huvudsakligen går som Curry, dvs SV-NO, NV-SO.

För nät som går i någon mellan vinkel har jag satt in vridningen inom hakparanteser, dvs H[+10] är vriden 10 grader moturs jämfört mot Hartmann och H[-15] är vriden 15 grader medurs. Därefter följer de fyra första siffrorna i linjens grundfrekvens (Pulsfrekven- sen!) då den är mindre än 10000 Hz, annars tas alla heltalssiffror med. Curry blir då C100.6.

Geometri

Curry-nätets utseende har ibland liknats vid det som finns i mellanrummen mellan sockerbitarna i ett sockerpaket.

Vad jag har funnit så stämmer detta delvis, men en bättre liknelse vore: Tänk att sockerbitarna trumlats, så att hörnen och kanterna blivit avrundade. Nu kommer mellanrummen mellan bitarna att bilda en slags sexuddig stjärna, med fyra uddar i horisontalplanet och en uppåt respektive nedåt. Om man sen tänker sig att förstora dessa stjärnor kanske 100 gånger, (utan att ändra avståndet mellan dem), så att de går in i varandra får man något som mera liknar gitternätens utseende.

Linjerna man känner består alltså av ett flertal spetsar inuti varandra, och detta är en orsak till att det är mycket svårt att objektivt mäta bredden på en linje, eftersom man inte vet vilken spets man får utslag för. Däremot, runt en korspunkt kan man känna kanterna på de upp och nedåtgående spetsarna, och få utslag som ligger (för Curry) med runt 30 cm avstånd, (vid linjerna kan avståndet vara någon eller några cm).

Om man mäter kantens position vid olika (antag ökande nu) höjd över marken, (ungefär vid i figuren inritad mätpunkt) så kan man finna att för varannan kant flyttar sig utslaget utåt från korspunkten, och för de övriga närmare. Får man ett utslag som först flyttar sig utåt, för att senare börja förflytta sig inåt igen, så har man funnit ytterkonturen.

Påverkan

Aktivering eller avstörning av linjer kan göras antingen med tongenerator eller genom att placera s p o l a r av tex koppartråd i speciella avstörningspunkter.

(Egentligen är det inte linjen i sig som påverkas, utan det är slagrutegängarens känslighet för den som ökar eller minskar.)

För att förvirra begreppen lite så finns det två frekvensbegrepp, dels det vanliga (pulsfrekvens), och dels slagfrekvens som är dubbla pulsfrekvensen. En linje aktiveras när man spelar dess grundfrekvens, eller störs av när man spelar dubbla grundfrekvensen.

(Kom ihåg att el-nätet har 100 Hz slagfrekvens, och alltså lämpligen avstörs med 200 Hz slagfrekvens!) Så långt är allt gott och väl, men det finns även något som heter övertoner, tex så om man spelar tre gånger grundfrekvensen fås också en avstörning. Eller fyra gånger eller fem osv.

Det finns också övertoner hos den signal som spelas, tex så om jag spelar en ton med 2/3 av linjens grundfrekvens så hamnar tredje övertonen på den signal jag spelar på två gånger linjens grundfrekvensen och linjen störs av.

Det är nu det blir komplicerat, jag kan alltså störa av en linje med 2/3, 2/4, 2/5...., 3/2, 3/4, 3/5, 3/6, 3/7... osv. av dess grundfrekvens.

Alla övertoner är inte lika effektiva, men jag har sett effekter ända upp till omkring 200:e övertonen, det verkar inte finnas någon skarp övre gräns här.

Det verkar också som bl.a 1/3, 1/5, 1/7 av linjens grundfrekvens kan aktivera den. Men jag har inte hittat något klart samband här ännu.

Detta sammantaget gör det svårt att veta ifall man verkligen har hittat nätets/ linjens riktiga frekvens eller ej. Till exempel så kan näten C100.6 (Curry), C8.395 och C120.6 lätt förväxlas med varandra om man inte mäter tillräckligt noga eller kontrollerar med både avstörning och aktivering.

Normala avstörningsfrekvensen för Curry, 402.66 (slagfrekvens) ligger nära 12:e övertonen av C8.395:s Avstörningsfrekvens som är 402.96 (slagfrekvens) en skillnad på endast 0.3 Hz slagfrekvens eller 0.15 Hz pulsfrekvens. Likaså blir 5/6 av C120.6:s avstörningsfrekvens, 402.09, en skillnad på 0.57 Hz slagfrekvens eller 0.285 Hz pulsfrekvens.

Så här gäller det att se upp med tongeneratorns noggrannhet och upplösning. Samtliga dessa har dessutom ett rutnät om ca 4 x 4 meter.

Detta förhållande med övertoner gäller även med koppartrådsspolar som avstörning. Currylinjen kan tex störas av med: 13.7 cm (*2), 9.13 cm (*3), 6.85 cm (*4), 5.48 cm (*5), 18.27 cm (*3/2), 54.55 cm (*1/2). Med 27.28 cm (*1) får man aktivering av linjen. Den effektivaste avstörningen verkar erhållas genom att använda dubbla grundfrekvensen (*2). (Angivna längder är ungefärliga, våghastighetens frekvensberoende är ej inräknat.)

Längden hos kopparspiralen skall vara K dividerat med önskad slagfrekvens, där K är runt 5490 cm/s vid 400 Hz slagfrekvens, och runt 5560 cm/s vid 35 Hz slagfrekvens. K kan tolkas som någon slags våghastighet, som dessutom är frekvensberoende.

Detta frekvensberoende kan ge en öppning för att enklare bestämma nätens/ linjernas frekvenser. Här finns plats för mer forskning!

Utrustning och mätmetod Vid dessa mätningar har jag som tongenerator använt en Fluke 6061 syntesgenerator med en extern frekvensdelare på 2000 gånger. Detta gör att jag får en upplösning på 0.005 Hz (0.01 Hz Slagfrekvens) samt att jag kan läsa slagfrekvensen direkt på generatorns display.

Innan jag hade denna provade jag med en vanlig tongenerator (med potentiometer för frekvensinställning) kopplad till en frekvensräknare. Problemet med denna koppling är att det är i det närmaste omöjligt att ställa in generatorn noggrannare än några tiondels Hz.

Mätningarna har gått till så att jag sökt från en relativt låg frekvens (runt 50-100 Hz) i steg om 0.1 till 1 Hz tills jag får påverkan (normalt avstörning) på kanterna/linjerna. Jag minskar då frekvensstegen tills jag hittar ett minimum. Efter det första minimat, söker jag vidare efter nästa. När jag ha frekvenserna för dessa, försöker jag matematiskt hitta en kvot mellan dessa. Tex om jag hittat 57.50 Hz och 44.80 Hz så blir kvoten 1.283 vilket är nära 9/7. jag provar då att leta runt 57.50 * 7 = 402.5.

När jag tror att jag hittat den slutgiltiga frekvensen så provar jag om linjen aktiveras av halva frekvensen. Det är mycket viktigt att ha god upplösning på tongeneratorn, eftersom kanterna hos många nät (se Mätpunkter i fig. 2) kan flytta sig mer än 50 cm för 0.1 Hz förändring i frekvensen när man ligger nära en kraftig avstörningsfrekvens.

Om kanterna ligger med 30 cm avstånd och en frekvensförändring leder till att de flyttas utåt med 28 cm, kommer man att tolka det som de har flyttat sig INÅT med 2 cm. Så det gäller att inte ta för stora frekvenssteg.

Bandbredden vid avstörning verkar ligga runt en eller ett par hundradels Hz, detta märks framförallt då man ligger nära en av linjens avstörningsfrekvenser, bl.a. på att reaktionstiden kan vara mellan 15 och 30 sekunder. Detta gör att man kan mäta linjernas frekvens väldigt noggrant, bättre än en tusendels Hz borde vara möjligt med rätt tongenerator och rätt metodik.

Här ligger jag troligen inom +- 0.01 Hz Pulsfrekvens på linjer under 1000 Hz, annars är felet i storleksordningen 0.001%, dvs noggrannheten hos tongeneratorn.

På de linjer vars frekvenser ligger inom det hörbara området har jag verifierat att linjen blir aktiverad av angiven grundton och avstörd av den dubbla frekvensen.

Angiven Slagfrekvens är den som kan användas för avstörning (*2). För aktivering av linjen använd halva den angivna frekvensen.

Rutnätets storlek är ej noga uppmätt, det är mer för att få en uppfattning av storleken. Där så har gått har jag även mätt upp avståndet mellan linjerna i höjdled, det är det tredje värdet.

Aurapåverkan anges som negativ (-) då auran minskar om man står i en korspunkt och aktiverar linjen. Positiv (+) om auran ökar. Jag har ännu bara data för manlig påverkan.

Dessa nät/linjer är uppmätta mellan 97-02-01 och 97-05-25, position 59 grader 18 min nord, 18 grader 13 min ost.

Fig 1

Uppskattad ytterkontur för nätet H3523. Måttet A är typiskt ca 10 gånger rutnätets dimensioner. Tex för nätet H2493 som har rutstorleken 54 x 48 cm är A uppmätt till 508 cm.

Fig 2

Tar man med ytterkonturerna för över och underliggande nät fås något som liknar detta. De mätpunkter jag brukar använda ligger på linjerna som är vridna 45 grader från rutnätets riktning. Några exempel är inritade.

Fig 3

Placerar man sedan ytterkonturerna i fig 2 i rader och kolumner får man detta mönster, nu framträder det klassiska rutnätet som karakteriserar gitternäten.